Sv: Hur skulle ni beskriva svensk ölkultur?
Ok att alkoholpolitiken styrs av sk. "neo-prohibister" och man kan misstänka att det endast är rå-entrepenörsanda som styrt Sverige framåt
mot en bättre ölkultur? (och invandrare som förde in konstigheter som uteserveringar till Sverige) När jag gick i kortbyxor fanns det enligt någon hemsida ca 5 bryggerier i Sverige... Nu när mina ben är lurviga stoltserar vi med ett drygt trettiotal små-bryggerier i Sverige...
Thomas, svensk alkoholpolitik är lika obefintlig som en svensk ölkultur, och nu lägger jag trotsigt in mina egna värderingar i ordet kultur, ni får ursäkta men jag håller med Kenneth här. När du sprang i kortbrallor fanns det kanske alkoholpolitik men i dagsläget handlar det om skattepengar och statsfinanser. Boxvinerna är ett tydligt tecken på att alkoholpolitik inte styrs av prohibister, godtemplare, absolutister och pingstvänner - Anke Borg, vår finansminister, är ytterst den som styr alkoholpolitiken i Sverige.
Jag smittas av din entusiasm att det finns så många småbryggerier i Sverige. Skit samma att dom kanske sliter med lönsamheten och att hitta försäljningskanaler. Men som flera av oss redan konstaterat utgör dessa små-bryggerier förhållandevis liten del av den svenska ölkulturen (oavsett vilka värderingar man sätter i ordet "kultur").
Det är väl bland de 5 bryggerierna, som nu sannolikt bara är 3(?), där vi hittar majoriteten av den öl som utgör ölkulturen i Sverige. Och bland dessa tre, Carlsberg, Spendrups och Åbro (eller har jag helt fel nu?), så är det hutlöst dåligt med kvalitet, i allafall om man tittar på de två första, Åbro vet jag inte.
Jag var själv långt i från belevad ölkulturell när jag var i början av min alkoholdrickande period. Jag har visserligen alltid varit kärringen mot strömmen och väldigt intresserad av att prova något nytt. Det här innebar att jag även i ung ålder provade nya ölsorter när de kom ut, men jag hade ingen som helst aning om vad ölen var för typ, allt relaterades till ljus lager och värderades utifrån om jag tyckte ölet var gott eller inte.
Jag vet inte hur många som kommer ihåg det, men det var faktiskt en liten ölboom i början på 90-talet då de 3-4 bryggerierna som fanns kvar kom ut med öl från alla de bryggerier de köpt upp och lagt ner. Plötsligt fylldes hela marknaden av öl som Tingsryd, Rissingsbo, Arvika, Arboga, Nyckel, etc. Det höll väl på ett år och sedan drog Pripps, Åbro, Spendrups och Falcon ner på sina sortiment och allt blev Pripps fat, Old Gold osv. Jag provade i princip varenda öl, gick väl igenom varenda småstad i Sverige på det sättet och fastnade för Rissingsbo, som jag tyckte var förträffligt. Visst var det också ett ljusl lageröl och sannolikt var det väl samma öl som i alla de andra småstäderna, men jag hade då ingen tunga att känna skillnad och kanske var jag inte särskilt intresserad heller. Minst lika viktigt var att jag drack ett annorlunda öl, något som väldigt få andra i min egen ålder drack. Efter en stund tog Spendrups bort Rissingsbo och det blev Pripps igen, jag förpassades till att vara som alla andra. Men när jag häromveckan hittade Rissingsbo på ICA som folkis köpte jag givetvis en burk för att leva gamla minnen. Det smakade inget vidare...
Vad jag ville säga med den långa harangen var att jag trots mitt intresse för öl och nya smaker inte hade varken tungan eller intresse att göra något med ölet jag drack. Dvs jag hade för lite ölerfarenhet att jämföra smaken på ölet med och saknade intresset för att ta reda på vad det var jag drack. Jag tror att jag som 20-åring var som vilken ölintresserad svensk kreti-pleti som helst: är det gott är det gott, och vem fan bryr sig vad det är!
Om det är svensk ölkultur, ja då har vi en rätt tunn och intetsägande ölkultur i Sverige. Och inte mycket för de 30 små bryggerierna att bygga en konsumentbas på.